Specialsvampar suktas bli en exportvara i Asien-Sprängtickan kan få succé

Kauppalehti: 31.7.2017 6:30 | (Översättning Nina Piispanen)




Sprängticka. Ett paket sprängtickapulver på under 200 gram kan i Japan kosta 400-800 euro.

Bild: Jussi Leinonen.

Odlingsbara svampar i skogen skulle ge extraknäck för skogsägare.

Svampar för export Luke och Östra Finlands universitet forskar i över tio olika svamparter, vilka kunde odlas i skogen som råvara för exporten.

Svampar som undersöks är bl.a. sprängticka, lackticka, björkticka (Piptoporus betulinus), enoki (flammulina velutipes) och Föränderlig tofsskivling (Kuehneromyces mutabilis). Sprängticka används inom folkmedicinen för att läka magbesvär och för att stärka immunförsvaret.

Testodlingar finns över 100 från Södra Savolax till Lapplands nordligaste delar. Stora producenter är Ryssland, Kina, Japan och Malesien.

Man vill börja använda skogarna i Finland för odling av mat- och specialsvampar förexport. Naturresursinstitutet (Luke) och Östra Finlands universitet utreder som bästhur man i Finland kan odla svampar med hälsofördelar för den asiatiska marknaden.

Under lupp är över tio, i Finland förekommande, svampar och tickor. Syftet är att börjaodla dem på sådana träd i björkdungar som inte lämpar sig för virke och plantera demexempelvis på stubbar som blir kvar efter avverkning.

”Utgångspunkten för undersökningen är export och man vill ha ett högt förädlingsvärde. Som hälsoprodukter får man ett högre värde än matsvampar”, berättar Lukes äldreforskare HENRI VANHANEN.

Rena finländska svampar intresserar i Japan, där även hälsoprodukternas prisnivå är tre-fyrafaldigt jämför med i Finland.

”Vi skulle konkurrera med kvaliteten, inte priset. Enbart råvara lönar sig inte att exporteraför förädling.”

År 2015 var de så kallade medicinska svamparnas världsmarknad 18-24 miljarder dollar. Marknaden har förutspåtts fördubblas fram till år 2021.

Efterfrågan växer både i Japan och i Kina, där naturprodukter har en lång tradition ochbefolkningens välstånd ökar efterfrågan. Man är redo att resa för kvalitetens skull. ”Till exempel i Japan finns i den lokala naturproduktkedjan en egen våning för kinesiskaresenärer, vilka hellre köper produkterna i Japan eftersom de litar på dess kvalitet”, berättar Vanhanen.

Utomlands får man även ett bättre pris än i Finland. Enligt Vanhanen ligger kilopriset försprängticksprodukter nära 2000 euro.

Odling testas runtom i Finland. Det har framförallt väckt intresse i Östra och Norra Finland, där det finns lämpliga skogsdungar, med lågt värde.
Även enligt skogsägaren Hannu Piispanen, ordförande för Pro Pakuri Finland ry, ökarintresset för odling. Fördomar finns också, eftersom sprängtickan dödar trädet, detplanteras i. Piispanen tillägger att sprängtickan ändast sprids till skadade träd.

”Man inser inte nyttan. En dålig björkdunges produktion tiofaldigas med odlingen. Eftersvampskörden lämpar sig trädet fortfarande som energivirke och möjligen även cellulosa”.

Enligt Piispanen kan en lyckad sprängtickeodling ge 100 000 euro/hektar på 5-10 år.Vanhanen anser att uppskattningen är hög. Luke har inte ännu räknat uppskattningen.

Exportens problem ligger i att produktionskedjan saknas. För produktionen behövs ett stortskogsägargäng och företag intresserade av förädling.”Det kan ta upp tll 5-10 år för utvecklandet av kedjan. Det behövs även några företagsgenombrott i världen” säger Vanhanen.

För tillfället exporteras sprängtickspdoukter till Asien av Puhdistamo – Real Foods Oysom även levererar dem till bl.a, Vietnam och Syd-Korea. Enligt ecxportchef Joni Laiho villföretaget öka sin export. Målet är att sju miljoner euro av omsättningen kommer från utlandet.

”Det finns intresse för finska produkter. Den största grejen är att hitta kompetentapartners”.

Även säkerställandet av produktionskapasiteten är centralt. Den borde enligt Laihofungera även om inköpare saknas.

Utbudet på råvaran gör företagaren Esko Holopainen på Kainuun Sienijaloste Sienestä Oy, fundersam. Företaget koncentrerar sig på matsvampar och förädlar produkter.

”En aktör liksom vi kunde torka och lagra svamp. Det behövs någon som har kontakterutomlands. Skördandet av svampen är viktigt och utgör en lokal arbetskraftsfaktor", säger Holopainen.

Det lönar sig inte att exportera enbart spärngticka för förädling.”

Henri Vanhanen
Äldre forskare, Luke

FÖRETAGENS RINGA STORLEK FÖRSVÅRAR EXPORTEN- ”OM MAN VILLFÖRANKRA VERKSAMHETEN PÅ MARKNADEN MÅSTE MAN SAMARBETA”
Osäkerhet. Tillgången på råvaror i naturproduktbranschen ligger långt i utländskaskördares händer, vilket vållar huvudbry för förädlarna.

En del av inköparna kräver en omsättning på 10 miljoner euro.

Omsättningen i naturproduktbranschen har ökat under de senaste åren och är i nulägetöver 300 euro. Det är fortfarande lågt jämfört med flera andra branscher, där privataföretags omsättning kan vara ungefär lika mycket.

En allt större del av naturprodukterna exporteras och man söker nya marknader inombranschen. Enligt Esa Wrang, direktör för Food from Finland är syftet att få fler produkterför export. Nu exporteras i huvudsak färska bär, vilka exporterades från Finland för över 35miljoner euro.

Med naturprodukter avses bär, svampar,örter och specialprodukter, såsom tjära och sav.

Problemet med att främja exporten ligger, enligt Wrang, i företagens storlek. Inombranschen fungerar ungefär 750 företag, vilkas omsättning ligger på ungefär 400 000 euro.

”Exporten skulle krääva exempelvis förpackningsmaskiner och brandning, vilket småföretag inte har råd med.”


Simo Moisio, verksamhetsledare för Arktiset Aromit ry- representant förnaturproduktbranschen, undertecknar Wrangs oro.
”Förfrågningar för exporten fastnar i en liten volym. En del av de kinesiska företagenkräver att företaget har en omsättning på 10 miljoner euro, innan de ens börjarunderhandla”, säger Moisio.
De stora konkurrerande företagen kommer emot. Till exempel i Nord-Amerika producerasenligt Moisio, en hundra gånger större mängd buskblåbär jämfört med skörden avskogsblåbären i Finland.
Enligt Wrang bör man I Finland bygga upp hållbara underleverantörkedjor, om man vill fåfart på exporten.
”Även små företag kan göra små enstaka exportuppsving, men om man vill förankraverksamheten måste man samarbeta."
För det här har man i Finland grundat ett bärkluster med 15 företag. Ståndpunkterna harenligt Wrang saktat ned samarbetet.
”Finländska företag har inte varit så entusiastiska över att samarbeta med andra företag,eftersom inrikeshandeln varit liten och konkurrensen stor,” säger Wrang.
Enligt Moisio är det upp till företagen om de samarbetar.
”På internationell nivå är det dock en förutsättning,” hävdar Moisio.
Det centrala problemet för utvecklingen av naturproduktbranschen ligger enligt Moisioändå i den osäkra tillgången på råvara. Det vållar huvudbry för förädlarna, eftersom när enstor beställning förverkligas borde flera råvaruleverantörer finnas till hands.
”Produktionen av mer förädlade produkter är beroende av detta,” säger Moisio.
Exporten bromsas även av att andelen plockare inte är tillräcklig.
”Vi är huvudsakligen beroende av thailändska och ukrainska plockare. Man borde inte begränsa tillgängligheten av visum”, anser Wrang.

Enligt Moisio är det allt svårare att få arbetskraft på grund av lden ökade levnadsstandarden.